Då var man en i mängden.

Äntligen, får jag lov att säga, har jag tagit steget mot att bli "som alla andra",
 Jag har skaffat mig en blogg.
Mitt humör känns inte på topp, så att säga.
Regnet har fått mitt humör till botten. Men, det löser sig.


Vill samtidigt säga till dig Elin, jag finns här för dig om du behöver mig.
Jag hoppas du känner att jag bryr mig, vilket jag gör.


Tack för mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0